HISTORIK
sammanställd till föreningens 50 års jubileums utställning.

FEMTIOTAL

Den tionde maj 1953 samlades tretton konstintresserade ålänningar på Societetshuset i Mariehamn på initiativ av den ivriga amatörmålaren och lektorn Nils Byman. Innan kvällen var slut hade man grundat Ålands Konstföre­ning med målsättningen att ”väcka och fördjupa intresset för bildkonst på Åland”.


SEXTIOTAL
Vid årets slut hade föreningen samlat trettiosex medlemmar och även mottagit ett rungande bifall från den lokala konst-kritiken personifierad av prosten Valdemar Nyman. Redan den första sommaren inledde man sin populära kursverksamhet med ett målarläger, ”Med pensel och palett i Eckerö, Käringsund”, under ledning av konstnären Åke Mattas. Kursverksamheten har sedan början fungerat som ett nav kring vilket föreningens övriga aktiviteter har kretsat. Man insåg tidigt värdet av väl-renommerade lärare och inspiratörer. Vid sidan av Mattas bör även den fastländske konkretisten Lars-Gunnar Nordström nämnas, vars rena form och rytmiska komposition onekligen satte sina spår i  medlemmarnas arbeten.
Till en början ordnade den unga föreningen sina årsutställningar i Ålands Lyceum och i Stadshuset.
Då föreningen växte snabbt och utställningarna blev fler ansåg man att en permanent utställningsyta, ett galleri eller ett museum, var av nödvän-dighet. De styrande uppvaktades tidigt därom men det önskade gen­svaret lät vänta på sig. Som en första reaktion från politiskt håll tillsattes en konstnämnd 1957, med uppgift att inköpa och förvalta en landskapsägd konstsamling.

Som ett direkt resultat av föreningens ansträngningar instiftades Ålands konstmuseum 1963. Kring Nils Byman bildades nu en plattform för skapande verksamhet och diskussion kring konst och man samlade i stort sett alla inom landskapet verksamma konstutövare kring sig. Livliga kontakter etablerades med regioner i närområdet. I synnerhet Roslagens konstnärsgille, med sin karismatiske företrädare CH Rothlin, blev en omtyckt och ofta återkommande samarbetspartner

SJUTTIOTAL

Sjuttiotalet var en aktiv period för Ålands Konstförening. Man utvidgade verksamheten och presenterade exempelvis vandringsutställningar för skärgårdskommunerna. Föreningen var en pådrivande kraft när landskapets första, och sedermera årliga, bildkonststipendium utdelades 1973. En för decenniet tongivande gestalt var skärgårdsskildraren Henrik Nylund (1946-82).Han var starkt engagerad i det åländska kulturlivet och kämpade för att stärka kulturarbetares och konstnärers ställning. Både som konstnär och lokalpolitiker uppvisade Nylund en stor mångsidighet, ständigt med närmiljön i fokus. Till föreningens 25-års jubileum 1978 utgavs en påkostad matrikel där de aktiva medlemmarna presenterades. Sommarkurserna blev allt viktigare inspirationskällor för föreningens medlemmar med t.ex. Arne Fredriksson från Sverige som lärare.

ÅTTIOTAL

Den gemensamma grafikverkstaden var åttiotalets stora projekt inom Ålands konstförening.
Det var en satsning som fick grafiken att blomma upp inom landskapet. Verkstadens etablering var till stor del avhängig Bror-Erik Elfsbergs (1949-92) engagemang.. Även akvarellen upplevde under åttiotalet något av en renässans. Ett flertal välbesökta kurser gavs i tekniken under ledning av Anders Wallin från Stockholm. Kanske är det så att den skira snabbarbetade akvarellfärgen ter sig mindre avskräckande för en nybörjare än den trögflytande lite tungrodda oljefärgen. Under decenniet arrangerades många inspirerande utlandsresor bl.a. 1982 till det pittoreska Provence. Den nya museibyggnaden som togs i bruk 1981 gav förbättrade förutsättningar för Ålands konstmuseum och det åländska konstlivet.

NITTIOTAL

Det senaste decenniet har inneburit en ökad individualisering på den åländska konstscenen. Separatutställningarna har blivit vanligare i takt med att fler gallerier har öppnat och erbjudit visningstillfällen. Konsthantverket har utvecklats och ett flertal professionella utövare har etablerat sig. Den ökade aktiviteten har för Ålands konstförening inneburit en viss splittring och  sektionen Åländska konstnärer har bildats för att ge de yrkesverksamma utövarna en möjlighet att delta som åländska representanter i internationella sammanhang. Dock har detta inte förändrat konstföreningens grundläggande målsättning.

Fortfarande fungerar den som en förenande och inspirerande faktor för landskapets konst-intresserade. Man erbjuds ett tillfälle att mötas, inte på gatan eller i butiken, utan i ett gemensamt intresse för skapande verksamhet, för konst  
Annonser